Värdegrunden: Vad är jag bra på

Senast den 28 februari ska samtliga barns förmågor (en sak som de är speciellt bra på)synliggöras genom att en dokumentationsvägg skapas. Detta kan grunda sig på att barnen får lära känna sig själv samt även sina kamrater genom att vi får syn på våra likheter och olikheter. Våra förhoppningar är att det ska leda till en öppenhet, tolerans och samarbetsförmåga.

"Vad har vi gemensamt? Vad skiljer oss åt? I respekten för andra människor ligger ett mått av tolerans för olikheter. Att lära känna sig själv och andra och vilka grundläggande behov och känslor människan har och hur vi påverkas då dessa behov inte blir tillfredsställda eller t o m kränks är en nödvändig process i alla grupper."Klassen som Gud glömde - Hur man förebygger och åtgärdar oro och konflikter och får ett bra klassrumsklimat, Gudrun Ekstrand och Balli Lelinge

Alla barn fick i uppgift att komma på två saker som de känner att de är bra på. De satt två och två och berättade för varandra för att sedan presentera den andre för övriga i gruppen. Ett möte där man kunde synliggöra varandras kompetenser. Efter denna presentation fick barnen välja ut en av dessa två saker att rita och skriva om.

Två stycken av barnen sitter och språkar om vad de är bra på.

Och här blir det presentation av varandra.

Adam är bra på att spela fotboll

Amanda är bra på att spela teater.

Linnea är bra på att skriva och rita.

Statyarbete

Vi pedagoger nöjde oss inte med att barnen endast skulle berätta och rita om vad de är bra på. Följande uppgift kan förstärka barnens uppfattning om vad deras klasskompisar är bra på. Med tanke på vårt skolprojekt "Design för delaktigt lärande" så måste vi ha de tre punkterna DELAKTIGHET, MATEMATIK och ESTETIK i åtanke.
Estetik betyder ungefär "... läran om förnimmandet, i synnerhet förnimmandet av det sköna, läran om det sinnliga, konstens filosofi." Wikipedia - den fria encyklopedin
Statyer är en viss slags konst så därför beslöt vi att barnen skulle göra konstverk av sig själv i form av statyer. Uppgiften löd att de skulle göra varsin staty utifrån sin sköna teckning om vad de var bra på. Dessutom skulle var och en komma på en replik att säga om jag som ledare tryckte på den osynliga knappen på näsan.

Så här kan det ut när man bakar.
- Socker och mjöl!

Liam visar hur det går till när man är bra på att
åka skidor.
- Åh, vad härlig luften är!

En intressant sak hände efter att barnen var färdiga med denna uppgift och deras statyer gick som bildspel på projektorduken. Plötsligt hade några barn gjort notis om detta bildspel. Helt spontant började de att härma statyerna. Detta spred sig och plötsligt stod en hel barngrupp och skrattade hjärtligt samtidigt som de efterliknade det som skedde på smartboarden.

Vilken känsla får du i kroppen när du får göra det som du är bra på?

Vi ställde denna fråga till barnen för att de sedan skulle sitta två och två och berätta för varandra om sina känslor när de får göra det som de anser sig vara bra på. Slutligen skulle de också denna gång få berätta för gruppen om den andre som de pratat med. När detta var färdigt och barnen fått ta del av varandras känslor så fick de gå och titta sig i spegeln för att se hur känslan kunde uttrycka sig i ett ansiktsuttryck. Därefter blev det fotografering på iPad till barnens stora glädje när de fick se sitt ansikte på stor bild på smartboarden. I en grupp fick barnen låna en vanlig digitalkamera för att dokumentera hur man ser ut när man gör saker som man är bra på. Sedan frågade man sin kompis om han/hon var nöjd med bilden. I vissa fall valde man att ta om bilden.

Loke känner sig glad när han spelar musik.

Jag är bra på att springa och när jag springer känner jag mig
glad och koncentrerad.

Jag är bra på att simma. Glad blir jag. Då känner jag mig
koncentrerad och stressad.

Jag är glad när jag hoppar hopprep och då ser jag ut så här.

För att barnen ska kunna avläsa andra människors förändrade ansiktsuttryck så är det av sin vikt att de får fundera över hur deras mun ser ut och vad de använder den till. Barnen fick först fundera innan vi började med att samtala om vad man använder munnen till. Därefter ritade och skrev de ner sina tankar.
Hur ser din mun ut när ni gör saker som ni är bra på att göra? Barnen tittade sig i spegeln och fick syn på olika uttryck med munnar och hur ansiktet är föränderligt med hjälp av munnen.

Här undersöks munnen uttryck flitigt.

Genom dialogen vid borden hjälps barnen åt att minnas vikten av att banka ut luftbubblorna i leran samt att använda slickers vid sammanfogande av olika delar och detaljer.

Här rullas lera för att sen formas till en mun.

Här formas detaljer som tänder.

Det blir en liten show

Men en gnutta inspiration från barnprogrammet "Det lilla bokstavslandet" samt en oerhörd glädje och engagemang att jobba med statyerna och dess rörelsemönster så blev det naturligt att göra en liten show. Barnen fick först och främst dela in sig i olika grupper utifrån likheter de hade med tanke på vad de är bra på. Grupperna blev följande: En liten grupp med en dansare och en som gillar att spela teater, en grupp med två skidåkare, en grupp med ryttare, en grupp med barn som är bra på fotboll, en grupp med barn som har det gemensamma att röra sin kropp, en grupp som använder sig av sina händer när de utför vad de är bra på t ex. rita, pyssla eller bygga med lego och till sist en grupp som är bra på att simma. Efter detta började barnen öva in olika rörelsemönster och små repliker att säga. Detta övades under några tillfällen och slutligen fick varje grupp välja en låt tillsammans. Sen var det dags för premiär och barnen som såg showen tyckte att det var den bästa showen som de någonsin sett. Härligt att se barn växa från att nästan ha gråt i halsen för att de skulle visa upp en staty till det att de genomför en show med rörelser och att få prata inför publik högt och tydligt. Här växer självförtroendet.

Två glada tjejer har valt varandra eftersom båda är bra på att rida.

Mirabelle och Rebeckas idéer till ordningen på showen.

Simgruppen övar på sitt inslag i showen.

Här utbildar Amanda (till höger) de andra barnen i tekniken
med gipsväv. Tydlig och lugnt förklarar hon hur man doppar
väven i varmt vatten innan man stryker på den på mjölkkartongen.

Julia och Jonathan spånar på vad de ska säga när de ska presentera
samt gör en affisch för att marknadsföra teatergruppen. De får en
touch av entreprenöriellt lärande eftersom hela showen bygger på
barnens idéer.

Vad har jag lärt mig under tiden som vi jobbar med vad vi är bra på?

Som avslutning på detta lilla deltema fick barnen uppgiften att reflektera kring sitt lärande. Först en fråga som lydde "Vad har du lärt dig?" och därefter "Hur jag lärde mig det?"